Österrike - Zillertal - 2015

I år, mitt 16:de år i skidlandskap åkte vi för tredje gången på bussresa. Resan tog run 21 timmar. Först åkte vi med bilen och all packning till Kristianstad för att sedan hoppa på bussen som skulle ta oss till Zillertal. Vi åkte till Bromölla där det bjöds på fika på deras huvudkontor samt kisspaus. Under resans gång stannade vi sedan ett antal gånger för att äta, gå på toa och sträcka på benen. Samt åkte färjan Rødby–Puttgarden. Lite innan 8.00 morgonen efter var vi framme i Zillertal och byn Stumm där vi skulle sova på hotell under en vecka.

Hotell Pinzger ligger i den lilla mysiga byn Stumm, ungefär fem minuter med buss/bil från Hochzillertal, även kallat "hemmabacken" (utav bussbolaget). Hotellet var väldigt mysigt, typiskt Österrikiskt. Min familj hade två stycken tvåbäddsrum intill varandra och vi trivdes väldigt bra. Personalen var välddigt trevlig även om vi var lite smått rädda för damen/chefen i köket, haha. Det var inte riktigt lika fint som året innan men det dög mer än bra och innehöll allt man behövde för att klara veckan mer än bra. Förutom tre våningar med rum fanns reception, matsal och källare med lekrum, relaxavdelning och förvaringsrum till skidutrustningen. 

Frukosten åt vi på hotellet varje morgon och det var en bra blanding av olika sorters bröd, youghurt och vad man nu kunde tänkas vilja ha. Kanske inte en enorm hotellfrukost men den räckte defnitivt.

 

Lunchen åt vi alltid i backen på de olika resturangerna som fanns där. Pasta och köttfärs i stekande sol på en uteterass, full med folk, musik och backe och berg som utsikt. Det finns inte mycket som slår det. Det var den typiska "skidmaten" som sarverades på de olika ställena. Olika sorters korv, schnitzel, toast, pasta, soppa och ibland även andra alternativ. Eftersom att pasta och köttfärs är typ det bästa jag vet åt jag det säkert tre gånger den veckan, med riven permesan på topppen, åh, det vattnas i munnen. Det fanns väldigt många olika ställen så tyckte man inte om det var det bara att åka en backe ner , eller två så fanns där en ny resturang.

 

Kvällsmaten åt vi på hotellet varje kväll och den var lika bra som förra året, om inte bättre. Det serverades femrätters (??) varje kväll. På kvällen fick man även välja mellan tre stycken huvudrätter som man skulle äta dagen efter. Det fanns även en barnmeny, så när vi inte tyckte vuxenmenyn lockade en utav dagrana valde vi pizza istället. Detta konceptet tycker både jag och min familj är väldigt bra då man kan välja helt själv och någon av alternativen går alltid hem.

 

När vi kom ner från backen på eftermiddagarna var det after ski vid bussen. De som körde bussen och jobbar på bussbolaget hade dukat upp dricka och även släpat med en högtalare och där stod vi och hängde. Otroligt mysigt och kul idé, det har vi aldrig varit med om innan, men när vi kollade oss omkring var det även fler bussar på parkeringen som gjorde samma sak. Vi hade även en liten egen after ski innan maten, med lite godis och nötter.

 

Maten får 4,5 av 5 toast då förrätten och mellanrätten oftast inte var  i min smak, men jag lyckades självklart bli mett ändå.

 

Är det konstigt att jag bara har bilder från när vi fikade och från desserten på kvällen? haha, är inte så glad för att fota mat, speciellt inte i halvmörk miljö.. Fika är helt enkelt godare och blir så mycket bättre på bild, kanske får matbilder bli en utmaning till nästa år. Jag är förresten ett enormt fan av Milka så denna muffinsen var himmelsk...Det saftas i munnen när jag skriver detta..

Var UNDERBAR, jag vet att jag skrev det förra året med, men detta året var det ännu bättre! i år körde bussbolaget runt oss till olika orter nästan varje dag, Detta gjorde att man hade mycket bredare möjligheter än vad vi är vana vid och det utnyttjade vi till max. Vi var i totalt fyra olika liftsystem där glaciären Hintertux var min personliga favorit. Att åka skidor på en glaciär är något som måste upplevas i verkligheten för att det inte ens går att beskriva med ord hur underbart det var. Utsikten, backarna, solen, ja allt var perfekt. Detta är nog mitt absoluta favoritsystem och då har jag ändå åkt sedan jag kunde gå, upplevt mer eller mindre hela Sälen ett flertal gånger, Trysil och tre vänder i Österrike.

 

Jag har flera hundra bilder på berg från flera hundra olika vinklar, det fanns dessutom flera tusen av dem.. Önskar att jag kunde visa alla men det hade blivit för tråkigt..

Var en väldigt mysig liten håla som innehöll max tio affärer och då är café, resturang och mataffären inräknad. Det fanns även en liten brandstation och en doktor, som tråkigt nog  var väldigt välbesökt av olika personer från bussarna. Benbrott, ont i ben, ont på andra ställen utav kroppen och öroninflammation. Där fanns även en kyrka, mitt över den lilla gatan hotellet låg på. När jag kollade ut från ballkongen för första gången så sa jag till mamma att det fanns en kyrka och en kyrkogård mittemot, då säger mamma "Människorna är ju döda så då blir det tyst och lugnt." Haha, största skämtet den veckan. Kyrktornet ringde varje halvtimme och timme, förutom några timmar på natten. Vid klockan 6.00 ringde det över 40 rigningar i olika toner. Det var verkligen ingen hitt och det allra sämsta med hela resan. Åh, vad jag hatade allt som hade med kyrkan att göra den veckan. Som ni ser så var det väldigt ont om snö i byn men det gjorde inte så mycket.

Som ni kanske vet läser jag just nu mitt femte år tyska och är, om jag får säga det själv, ganska duktig. Jag har alltid tyckt om språk och det är så kul att få använda det. Även om det bara blir enkla fraser som att beställa mat, så förstår jag ändå vad de säger, förstå skyltar osv. En av dagarna tänkte jag åka ankarliften själv, för att de andra stod längre fram i kön  och då glider det in en tysk gubbe bredvid mig. Jag var livrädd att han skulle säga något, men han sa bara hejdå när vi hoppade av, haha. En annan dag gick glödlampan vid mammas säng sönder, så jag gick då ner till receptionen, berätta vad som hade hänt och hon sa då att de skulle komma upp med en ny. Senare den dagen fick vi en ny glödlampa. Allting lyckades jag med på tyska, är faktsikt ganska stolt över det, haha.

Vi åkte med bussbolaget Bromölla Buss som åkte ner med två bussar. Allting var väldigt bra och de var otroligt hjälpsamma och trevliga, Verkligen toppen! Tycker nog att detta är den trevligaste busspersonalen vi åkt med, så de fick ha en egen liten punkt. 

 

När vi var i Österrike förra året lyckades jag få till några bilder på bussen, men denna gången tänkte jag inte på det från sista dagen, de var ganska mörkt och busarna körde vilket resulterade i dåliga bilder..Tyckte ändå att denna blev okej trots att jag inte finner någon fokuspunkt.

Vi brukar åka tillsammans med andra familjer, men i år blev det inte så. Så jag, mamma, pappa och min lillebror Johannes beslöt oss (självklart) för att åka ändå. Det var bordsplacering i matsalen och busspersonalen hade placerat oss med en annan familj som mamma och pappa pratat lite med. Tjejen var ett år äldre än mig och killen var ett år äldre än Johannes. Vi blev snabbt kompisar med dem och hade det väldigt trevligt på kvällarna. I slutet på veckan åkte vi även skidor tillssammans. Detta tyckte jag var väldigt roligt, att lära känna nytt folk och ha någon mer än "bara" fmailjen. En utav dagarna åkte även vi ungdommar själva vilket var riktigt roligt!

 

Min lillebror, på andra bilden lite smått sur för att jag skulle stanna och fota hela tiden, hahaha..

Denna gången fick vädret ha en egen punkt för det var såå underbart. Vi hade sol alla dagar utom en och det kunde inte varit bättre. Detta har aldrig hänt innan. Vädret gör så otroligt mycket och även om det lätt bir lite glassigt på eftermiddagen så var det lätt värt det. Att kunna sola näsan i liften och åka i backen under strålande sol är så otroligt underbart.

Det har alltså varit en underbar resa, precis som alla andra år. Detta året har defnitivt varit ett av dem bättre, om inte det bästa, jag vet att jag säger och skriver det varje år, haha. Vädret, sällskapet, men framförallt det stora ombytet av backar är bara några utav anledningarna. En otrolig resa jag kommer att kunna leva länge på.